Bruset bland böckerna

Tusen år hos Gud

Litteraturbanken och Stig Dagerman

Nu publicerar Litteraturbanken (ett stort litteraturprojekt som publicerar digitala utgåvor av äldre svensk litteratur) ett flertal verk av Stig Dagerman. I ett utskick i samband med publiceringen skriver de:

”Stig Dagerman (1923–1954) förblir en av det svenska 1900-talets litterära fixstjärnor. Hans bana blev kort. Men under 1940-talet var det Dagermans ord, mer än någon annans, som visade vad litteraturen kunde förmå.”

Dagerman är, trots sitt korta liv, en mycket levande författare och en förgrundsfigur i 1900-talets svenska litteraturhistoria. På våra bibliotek finns förstås många böcker både av och om Stig Dagerman, men nu finns alltså ännu fler av dem fritt tillgängliga via Litteraturbanken.

Själv fångades jag av Dagerman i yngre tonåren. Så småningom kom jag att läsa hans romaner – Ormen, Bränt barn, De dömdas ö – men allra först, och allra främst, fastnade jag för novellerna i samlingen Nattens lekar. Där finns en märklig symbolisk tyngd i de ofta ganska vardagliga skildringarna. Dagerman visar upp en grym värld, men han lyckas också alltid skildra de människor som uthärdar den med sympati. Nattens lekar var min första riktigt stora läsupplevelse och i min mening är dessa noveller det bästa han någonsin gav ut.

Ändå är de inte det bästa han någonsin skrev.

Vid sin död hade Dagerman påbörjat ett stort romanprojekt om Carl Jonas Love Almqvist. (Den som vill veta mer om Almqvist rekommenderas ta en titt i Johan Svedjedals mäktiga trebandsbiografi). Romanen kom aldrig att färdigställas, men ett fragment ur den har med rätta blivit en av Dagermans mest lästa texter. Detta fragment har rubriken Tusen år hos Gud och handlar om när Gud besöker Newton i London 1727. Redan inledningen är suggestiv:

”Ibland tröttnar Gud på sin gestalt av ljus och tystnad. Evigheten kväljer honom, hans kappa faller. Vi ser en skugga ta form bland stjärnorna, natten kommer. I Newtons hus i London bereder man sig ovetande på det sällsamma besöket. Sent på kvällen kommer en vagn glidande i regnet längs gatan, där Newton bor. Den kör in genom portvalvet till Newtons hus, gör en sväng runt den mörka gården. Ekarnas löv faller oupphörligt.”

Enligt författaren Lotta Lotass, före detta ledamot i Svenska Akademien, som presenterar Dagerman på Litteraturbanken, är texten ”otvivelaktigt Dagermans märkligaste och mest mångbottnade text”. Jag håller med. Lotass fortsätter:

”Fragmentet är början till en roman om Carl Jonas Love Almqvist. De sidor Dagerman hann skriva talar, starkt och lysande, om avståndet mellan Gud och människan, om Guds sorg inför detta avstånd och om människans oförmåga att handskas med det mirakulösa.”

Det är väl värt att läsa, och nu finns alltså detta fragment fritt tillgängligt på nätet.

Mer blogginlägg

Tecknade västernserier på biblioteket

Vintern och mörkret inbjuder onekligen till diverse stugsittaraktiviteter och varför då inte...

Kommentera